Förlossingsberättelse

2013-02-02 . 14:29:30 . Allmänt

Jag läste lite av någras förlossningsberättelser och tänkte skriva min, vi får se om jag kommer ihåg skriva ner allt. ;) Haha.
Det var ju för åtta år sen så det va ju inte igår. ;)

Det va den 6 december, jag åkte in till spec mvc för jag hade huvudvärk, trötthet och såg flimmer så dom tyckte jag skulle åka in för en koll. Hade gått i övertid med en vecka då. Hade BF 29 november.

Vi åkte in, lämnade prover och gjorde ctg och ultraljud.
Sen fick vi vänta i väntrummet och då kom läkaren och hämtade oss, sa att jag hade högt blodtryck och lite äggvite i urinen så de beslutade sig för att igångsätta mig nästa dag..
Jag blev både glad och rädd.. Rädd för att föda barn, men det ska gå!
 
Blev inlagd i BB och de sa jag måste vila och samla krafter inför förlossningen, gjorde ctg och så.. Tog det lugnt, var nervös..
Vi smsade till en kompis som skulle va gudmor så hon åkte till Örebro från Leksand för att vara med på förlossningen.
Sen var det den 7 dec, dax för att föda barn! :)
Åt frukost och sen kom kompisen och vi åkte ner till förlossningen. De satte hål i hinnorna så vattnet gick, vid tio tiden satte de hål i hinnorna.
Inget hände på ca 2 timmar, till tolv-ett tiden fick jag värkstimulerande dropp, och då gick jag till matrummet och värmde maten, när jag satte mig och då började jag känna av det.. Hade kraftiga mensvärk sen började värkar... Jag gick tillbaka till rummet och ringde på bm, blev undersökt och värkarna blev kraftigare och kraftigare och förbannat ont gjorde det..
Det var skit jobbigt... Ca vid två tiden var jag öppen två cm och fick en gåstol och jag va så arg, ville ha eda och fick vänta bra tag på läkaren. Jag va förbannad minns jag, ville bita av pappans tumme. Jag sa att jag vägrar föda barn igen, skulle ha en valp...
Sen vid tre tiden så kom äntligen läkaren och skulle ge mig eda, men när han kom in och då gick han ut igen för det var någon som rinde, jag blev galen... Haha. Ville ha eda NU och NU! Sen satte han in eda och efter en stund började det verka och jag mådde som en prinsessa. Var glad och kunde prata igen. Jag somnade en stund, sen vaknade jag å skulle äta middag, vi gick till matrummet. Jag värmde maten och då var det samma sak igen... Började känna att jag måste bajsa...
Sket i maten och gick tillbaka till rummet och ringde på bm, det var ca vid fem tiden minns jag. Jag blev undersökt och hade öppnat mig till 8 cm.. Fick dropp samtidigt jag hade eda så det gick snabbt också. Jag sa att jag måste bajsa.. Det börjar göra ont därnere...
Det var krystvärkar.. Jag låg i sängen å väntade på att vara helt öppen.. Det tog ett tag, tills lite innan halv åtta så sa jag att jag bara måste krysta nu.. Jag kan inte vänta... Det blir bara tätare och tätare..
Hon sa jag kunde krysta försiktigt, men inte på riktigt liksom. Bara lätta på det lite...
Sen vid halv åtta tiden på kvällen var jag helt öppen, 10 cm.
NU får jag börja krysta, jag höll på å krystade i en timme. Inget hände.. Eller jo, han närmade sig men det var svårt att komma ut helt, de fick kalla in förlossningsläkare och några barnmorskor till.
De satte in sugklocka och jag kände inget av värkar, jag hade värkar men jag var för trött. Jag gav nästan upp och försökte verkligen, barnmorskorna fick hjälpa till å trycka på min mage..
Sen va huvudet ute men det fastnade med axlarna, kunde inte komma ut me breda axlarna så läkaren fick vrida lite på och då hörde de en knäpp, 21.03 la dom en bebis på min mage.. Jag minns att jag tänkte, oj är det klart? Visste inget om könet, såg bara en blåaktig blodig bebisrygg på min mage, de tog honom ut, jag var chockad oc visste ingenting om bebisen.. Alla gick ut och lämnade mig ensam med en barnmorska.. Jag hade ingen tolk så jag inte visste någonting.. Sen kom min kompis in och grät, sa det blev en pojke. Jätte söt pojke.. De första jag frågade var om han lever.. Hon sa att han lever och mår bra.. Sen kom pappan och sa att de fick ta ut honom snabbt till annat rum för att kolla om han mådde bra, han hade fastnat på vägen ut med huvudet ute så han kunde ha fått syrebrist och de ville kolla hans axlarna och nyckelben för de trodde han bröt dom på vägen ut när de vred på honom lite.. Men allt var bra.. Sen kom de med Anton till mig, då fick jag träffa honom. Han var väldigt söt, han var också blå om läpparna och kinderna. Han skrek och skrek hela tiden.. Sen försökte jag amma och sen sa de att jag måste upp till operation för att sys.. Jag sprack hela vägen och ringmuskeln var av så fick lämna Anton hos pappan och åka upp till operation och jag fick mer eda bedövning och blev typ förlamad från bröstet till fötterna. Sen när jag va uppe i uppvak så kom pappan med Anton och jag fick ha honom hos mig en stund, sen sa han att han vägde 4875 g och var 55 cm, hattmått var på 37 cm så det var en stor bebis och då förstod vi att det var jobbigt att få ut honom. :)
 
Det var en härlig upplevelse men jag är rädd att föda ett stort barn igen..
Jag kommer vägra föda stort barn igen, alltså föda på vanligt sätt.

Nu är Anton åtta år gammal och vi väntar syskon till Anton.
Det är under 3 månader kvar tills det är dax igen.
Jag är nervös och rädd men vill kunna föda vanligt men om det är stort så vägrar jag...
Ska få träffa någon som heter aurorabarnmorska och prata om förlossningen och planera..
 
Men oavsett vad, vi längtar!! <3
 
Kommentera (1) st

Kommentarer
Jinna

:)

2013-02-02 . 18:28:24
Länk: http://jinna.se
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: