1. Vad betyder sidvisningar egentligen???
Har alltid undrat det. =P

2. Vad faaaaaan betyder ;PpPpPpPpPpPpP????
Jag vet iaf det är fjortisspråk å jag är ingen fjortis men jag har alltid funderat över va de betyder. =)

3. Har allt fler besökare nu än min tidigare blogg, hur hittade ni hit å vem är ni? Ni behöver inte skriva er bloggadresser lr nått. Säg gärna bara vem ni är. =) Är lite nyfiken ^^

4. Visst va min header snygg? Haha

Nu va de slut på frågorna. Hoppas ni kan besvara dom ^^

Puss, hej

Kommentera (6) st

Jag satt och läste aftonbladet och innan har jag läst mycket om "Kim" som ville dö.
Idag kom det upp en lång artikel om henne, om dagarna och beslutet.
Jag började gråta, det va så sorgligt att läsa.

Jag tycker det är så orättvist att människor får sjukdomar och sen lider dom och vart är friheten? Varför kan man inte må bra och vara frisk?

Läs; -> http://www.aftonbladet.se/nyheter/candrahochdoden/article7173083.ab <- osynlig länk
Så jävla sorglig men det va väldigt fint skrivet och bra artikel.

Sen har jag oxå läst en blogg, jag pratade med mamman i familjeliv för några år sedan när Anton va bebis.
Hon hade en dotter, Lova. Hon fick cancer och kämpade länge, hon fick vingar i helgen. Hon har rest vidare nu.
Vila i frid, lilla Lova. <3
-> http://bambinidolce.blogg.se/ <- osynlig länk

Stötta gärna -> http://www.barncancerfonden.se/ <-

Jävla cancer! Cancer tar så många människor. Jag kände en kille, han dog av cancer. Jag kommer ihåg att han hotjade till på MSN och sa han va ledsen för han fick veta samma dag att han fått cancer igen. Vi pratade lite och jag tyckte så synd om honom, han va jätte trevlig och glad kille.

Sen en vecka senare ca loggade hans kusin in på MSN och berättade att han gått bort... Fy fan... Allt gick så fort. =(=(

Jag känner flera oxå som haft det. Tänker på er alla.
Jag lider med er som förlorat anhöriga.
Det är så ofattbart och orättvist.

Vila i frid <3

Kommentera (4) st

Jag satt och tänkte på en del saker.
Jag pratade med Andreas om mina tankar och så.
Då sa han; Du vet att du kan alltid prata med mig.
Då tänkte jag på... Visst kan man prata om det men ger de mig de som jag velat ha under min uppväxt?
Gör det så min mamma blir frisk?
Gör det så min emetofobi "botas"?
Att prata hjälper bara för en stund. Att någon lyssnar på mig, att någon ger mig respons.
Men ger det mig de jag vill ha?
Nej. Visst är de nyttigt att prata och prata. Men jag kan inte sitta och prata om allt jag vill så skulle de ta flera timmar om dagen. Jag går till dövteam i Göteborg, men det räcker knappt. Det blir bara 1 timme varje gång jag är där. Mest av allt önskar jag mig att jag blir botad från min emetofobi. Emetofobi har många hinder. Det är sjukt jobbigt med det. De hatar jag mest av allt.

Men vad kan jag göra åt det? Inget. De enda jag kan är att prata, prata, prata och prata. Jag ska iaf få hjälp av dövteam. Men det har tagit mig 5 år att gå till dövteam för försöka. Men varje gång jag gått dit så har jag alltid massor att prata om. Jag ska ta en sak i taget, mitt mål är att "bota" min emetofobi. Sen kan jag prata om andra saker.

Ibland undrar jag VARFÖR fobier finns, vad fan de är till för nytta???

Tänkte klistra in lite "fakta" om emetofobi så ni kan läsa själva om de.
Det är många som säger; VARFÖR är du rädd? Vad är det som är så farligt med det?

Jag kan bara svara att jag INTE vet varför och hur jag fick de. Pappa sa att jag har alltid varit rädd sen jag var liten. Så orsaken till detta vet jag inte. Det är extremt jobbigt att inte veta HUR jag fick de. Fast jag har mina misstankar men vill inte skriva om det här. Och nej det är inte för min bror spydde på mitt hår. ;)

Här kommer lite fakta; 

Kräkfobi skall ses och förstås som ett allvarligt handikapp. Om den som drabbats av kräkfobi kansprida fakta kring fobin kan det hemliga och skamliga minskas. Den som drabbats av kräkfobi väljer ju inte detta utan får slåss mot ett sinne/en kropp som signalerar livsfara på samma gång som andra människor är oberörda av motsvarande. Detta medför naturligtvis en svår anpassning till vanligt liv och många förevändningar för att undvika minsta smittfara. Livet blir fokuserat på undvikandet.

Följande punkter är vanliga yttringar:

• Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
Känslig mage, direkt koppling mellan tanken ”jag är smittad” och reaktioner i mage-tarm.

• Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.

• Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.

• Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.

• Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.

• Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara. 

Nu vet ni lite om min situation. Det är sjukt jobbigt att ha så. Jag har hellre nån annan fobi än just denna.

Jag önskar att jag kunde vara "frisk" å slippa denna eländet...

Jag är tacksam att jag har mina älsklingar å min släktingar å även vänner som förstår mig och respekterar det.
Jag har alltid haft svårt att prata om det eftersom det är jobbigt för mig.
Jag har blivit dömd så många gånger så att jag har svårt att berätta för folk. Jag är öppen person och är öppen för allt(nästan) men att ta upp mina problem och så är svårt för mig.

Fy fan va de satte spår i sig. =S Men iaf nu vet ni lite.

Ska sluta snacka om det nu, börjar inbilla mig att jag blir dålig om jag fortsätter snacka om det... Suck...

Puss, hej

Kommentera (2) st