Jag har varit så irriterad länge nu.

 

När jag va liten så bodde jag med min mamma och pappa och storasyster(halvsyster då) i en lägenhet i Navestad som nu heter Ringdansen och jag minns att jag bråkade ofta med min storasyster Marie.
Jag var trotsig och hade hett temperament och Marie som var 9 år äldre, hon tyckte det var kul att reta mig för jag blev så fly förbannad och kunde nästan skrika sönder deras öron.
Jag har en video där vi sitter i soffan med våran nyfödda lillebror och blev filmade, jag satt bredvid Marie och hon hade Patrik i famnen och jag kollade på tv, jag hade napp, jag älskade napp och hade det fram tills jag va 4-5 år gammal nånting.. Men iaf, så jag kollade på tv och Marie ville jag skulle kolla på pappa bakom kameran men jag sket i det, jag ville hellre kolla på tv, så Marie ville reta upp mig, hon slog bort min napp ur munnen, liksom knäppte bort den. Den försvann å jag blev väldigt förbannad å fyade på henne och sa nej! Letade efter den och hittade den, fortsatte kolla på tv.
Sen när Patrik blev nån år eller något så skildes våra föräldrar och mamma flyttade till annan lägenhet nära oss, Marie följde med henne.

Marie blev tonåring och då va hon typisk tonåring, sminkade sig, hade pojkvän och sov länge på morgnarna och gick ut hela tiden. Vi bråkade mindre då, men jag och Patrik brukade smyga in i hennes rum och snoka runt, en gång klippte vi av hennes fina barbiedockors hår. Jisses, ni skulle bara se Marie.......... HAHAHAHA.

 

Om blickar kunde döda..........

 

Sen flyttade hon till egen lägenhet och vi träffades inte så mycket, sen när hon va gravid med Robin då träffades vi mycket mer och jag va ofta barnvakt åt Robin för jag ville och tyckte det va roligt. :)

Men sen hände det värsta som kan hända.... Ni vet nog va jag menar...

 

 

Sen blev det helt galet mellan oss. Vi var vuxna men hon var aggressiv och vi missförstod varandra lätt, hon fick hemsk temparament och jag va känslig. Bråkade ofta även om vi va vuxna. Sen dess har vi bråkat men alltid blivit sams.

Men nu vet jag fan inte var hon är....

Vem hon är...

 

Sist vi pratade var i våras och vi var inte osams, vi pratade som vanligt via sms... En en dag slutade hon höra av sig... Bara så där...

Jag blev orolig, och irriterad! Jag smsade, mailade och ringde flera gånger men utan svar... Så en dag fick jag nog, tog kontakt med polisen och dom fick åka hem till henne för kolla om hon mådde bra.
Sen fick jag ett sms av polisen som sa att hon var hemma och mådde bra och att hon är meddelad att jag försökt nå och vill att hon ska höra av sig...

 

Men tror ni hon gjort det?
Knappast... Det har gått 3 månader sedan....

Nu är jag jävligt trött på detta här...

 

 

Jag ska egentligen inte sitta här å slösa bort min tid och energi på dig, men jag kan bara inte skita i allt..

Du fanns i mitt liv och nu försvann du. Klart som fan att jag blir irriterad och undrar var fan du är.....

 

Det är min sista chans att försöka nå dig och ta kontakt...

Blogg är min sista chans... Sen lägger jag ner allt...

Hör du av dig en dag helt plötsligt så kommer jag fråga vem du är.....

 

Ha det fint!!!