Segråtta

2010-01-23 . 18:39:32 . Allmänt

Fan va seg jag är, sovit länge men ändå är jag seg. Drömde otäck dröm inatt. Det va sjukt otäckt. Det va inte mardröm men OTÄCKT!! Jag drömde att jag sov å drömde om en självmord. Så drömde jag att jag vaknade och skyndade mig till en tjej som jag drömt om, jag och en tjej till, glömt vem det var. Men iaf så öppnade vi dörren å då såg jag henne sitta där död. Ja min dröm stämde och jag skrek som satan å började gråta. Sen drömde jag om annat oxå som hörde till självmordet, men minns inte vad riktigt. Sen vaknade jag, så drömde jag en annan dröm. Att Andreas å jag låg i en säng å hans ex kom å gav honom present och dom pussades framför mig!!

Men jag har haft drömmar om Andreas, att han skulle göra slut me mig, att han va otrogen eller något sådant.. Jag HATAR sådana drömmar. Jag tror det är för min rädsla är att förlora honom. Hmm, men shitsame. Jag har det bra me Andreas så. =)

Är så seg nu, nyss druckit kaffe så hoppas att man piggnar till lite snart. Snart kommer Danne å Stefan då blir de roligt för pöjkarna å prata å umgås lite. =) Alltid lika trevligt me besök. ^^

Igår blev det sent, jag satt vid msn inatt å pratade med Sari. Min systerson Robins faster. Hon var med då Robin dog.. Men iaf så satt vi å pratade om minnen och om Robin. Och hon berättade för mig om hur/vad som hände denna morgonen han dog. Jag blev väldigt ledsen och det gjorde så ont i hjärtat. Jag saknar honom så. Vi pratade oxå om hur han skulle se ut idag om han levt.. Och jag tänkte tillbaka till tiden då han dog. Jag minns fortfarande tydligt hur det var och när jag var på patalogavdelningen för att ta farväl av honom. Det va så hemskt och sorgligt.. Ett litet barn.. Vi ska inte ta farväl av ett litet barn!! Han ska leva idag och han ska få spela fotboll. Men allt försvann när han var 18 månader gammal och istället fick vi gå till patalogavdelning för att ta farväl av ett barn.... Denna dagen var så hemsk, värsta dagen i mitt liv. Men jag ångrar INTE att jag varit där på avdelningen och såg honom ligga där och säga hejdå. Jag är glad att jag sa hejdå och gav honom sista puss och en dikt och liten bil som han gillade. Hade jag inte gått dit då skulle jag nog inte känna som jag gör nu. Jag känner att man kan gå vidare och det har jag gjort men han finns alltid i mitt hjärta och det finns ett tomrum i hjärtat efter Robin, jag har fått ett underbart barn som är 5 år gammal idag och en underbar kärlek vid min sida så mitt hjärta är hel igen men det finns ändå ett plats där för Robin.

När Anton föddes så va jag sjukt rädd om det skulle hända samma sak. Mitt barn! Jag gick till rummet för varje 5 minuter å kollade om han andades eller rörde på sig. De gjorde han varje gång. Jag sov skit dåligt de första nätterna till slut bröt jag ihop å orkade inte vara rädd och grät så jag och AW bestämde oss för att kolla efter andningslarm och hyrde en. Den var min bästa vän. Visst. Den räddar inte barn utan det är VI som räddar barn MEN larmet kan varna oss om det skulle hända. Jag sov mycket bättre efter larmet kom och jag slapp gå varje 5 min o kolla.

Ja jag vet, jag pratar mycket om Robin men det är ett sätt för mig att bearbeta det och det känns jävligt skönt att skriva om honom och om min sorg... Han gick bort för 10 år sedan men sorgen finns ändå kvar. Igår fick jag veta mer om det som hände och det var jätteskönt att prata me Sari om det. För det går inte att prata me Marie eller Lassi om det. Dom vill inte prata om det och det varit svårt för dom, självklart. När dom är nyktra så förtränger dom det kan man säga, dom pratar aldrig om honom och går inte till hans grav. Men jag gör det, jag går till hans grav och jag skriver mycket om honom. Men det är svårt att prata med Marie å Lassi om Robin när dom inte vill. Så det va skönt att pprata me Sari om det. Min bror med men pratar inte så mkt om Robin me honom..

Robin var ett vackert barn, underbar liten lillskit. Han var glad och älskad av så många..

Men en sak är jag säker på att han är inte ensam... För November-98 dog hans farfar sen mars-99 dog hans morfar och sen maj-99 så dog han själv... Jag tror det finns någon mening med det.. Han är inte ensam.. Han har dom två som tar hand om honom...

Min älskade Robin <3 

 




Ne nu ska jag nog göra något vettigt här innan dom kommer. =P

Skriver lite senare.

Kommentera (1) st

Kommentarer
sundarii

vilka små skitar ni var där, du och Patrik :P



Du bearbetar sorgen på sitt sätt och det funkar ju för dig, eller hur? Du kan leva vidare och mår bra. Det hade ju varit värre om du hade hittat stödet via alkohol så hade ju du varit en tung alkoholist idag... :/

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: