Tänkte skriva ut allt va jag tänkte och hur jobbigt det var. Det lär bli långt men ni behöver inte läsa om ni inte vill. =)


Jag kommer ihåg i början, då var det en sommar 97 och vi syskonen va me mamma och Rosita ute på landet, hyrde en liten stuga. Just denna dagen fick vi veta att min syster va gravid. Vi alla va så glada o gläjdes åt det.
Bebisen va beräknad till November. Vi väntade å längtade. Det va Maries första barn.
Tiden gick å gick.. Då blev det November. Jag kommer ihåg att jag va på elevhemmet och den dagen Robin va beräknad till. Så ringde det en samtal och Johanna svarade, hon sa hon tyckte det va Marie så jag va skitglad, men nehe.. Det va inte hon så jag blev sur på Johanna. Haha.

Dagarna gick å det va helg då åkte jag hem te Norrköping, sen på söndagen så gick vi till våran mamma och då visade hon en bild på Marie och en baby. Jag blev chockad, att hon redan fött!! Det blev en liten Robin sa mamma. Shit va glada vi blev så vi åkte till syrran å hälsade på. Robin låg i vagnen och sov.. Sen fick vi bära honom och han va så liten å söt. Jag va så stolt moster. <3

Sen gick dagarna å han växte och växte. Jag var barnvakt varje söndagar i några timmar. Jag gick till syrran å hämtade Robin varje söndag och då fick syrran ha egentid och kunde städa å sådant. Jag tog Robin hem till mamma(mormor) så vi var där ch umgicks, lekte med honom. Han älskade mormors docka betty boop. Sen brukade vi lägga oss i mormors säng å kolla på tv då brukade han sova bredvid mig medan jag kollade på tv. Sen kom syrran och då blev Robin glad för hans mamma kom. =)

Sen va jag oxå hos syrran å va barnvakt när syrran va ute å spelade bingo å sådant. Jag älskade att vara med Robin, han va så go. Han älskade att dansa och jag brukade ge honom kokta grönsaker för han älskade det och han satt å mumsade sig i de. =)

Sen va det hans dop och han sov under hela akten. Hihi. Han hade vit skjorta och blå plysh hängselbyxa. Ni har nog sett bilden här innan, han va så söt. =)

Dagarna gick å gick. Varje helger när jag va hemma så var jag med honom jämt..

Sen kom våren.. Det blev Maj.. Jag åkte hem denna helgen till pappa. Jag å min bror skulle äta MC på fredagen, vi tog Happy Meal för det va Nalle Puh saker så vi ville ge de till Robin. Jag å min bror fick en liten Nalle Puh gosdjur. Vi bestämde oss för att ge de till Robin på söndagen...

Sen va det kväll och vi skulle sova.. Jag la mig i min säng men såg ett svart djur i sängen så jag blev rädd å ville inte sova där så jag la mig i pappas säng i tvrummet. Jag somnade å sov gott denna natten... Sen den 8 Maj vid ca 9-10 tiden vaknade jag och satte mig upp. Såg på pappa å bror. Dom satt i soffan/gungstolen å min bror satt å grät. Jag förstod inget och jag frågade vad det var... Pappa såg verkligen ledsen ut och sa; Marie har ringt... Robin är död...

Jag satt där i sängen å va chockad och sa nej, det är inte sant. Pappa sa jo det var sant och jag såg på min bror... Han satt bara å grät å grät... Då började jag förstå att det va sant.. Jag la mig ner å började gråta och det kändes för jävligt. Jag skrek å grät hela tiden. Tog fram ett kort på Robin å hade de nära hjärtat hela dagen. Pappa satt å trösta oss hela dagen och vi kunde inte sluta. Jag sa hur??? Varför??? Det va verkligen jobbigt! Jag va så arg, så jävla orättvist!! Vi skulle ju ge honom nallepuh imorgon!(söndagen)... Varför????

Sen kom söndagen... Vi skulle ha träffat Robin... Varför?? Jag och min bror åkte hem till mamma. Vi grät hela dagen å även när vi åkte bussen dit. Vi kom fram till mamma och på köksbordet fanns det en liten brun nalle och ljus... När vi kom in i köket så brast vi ut i gråt igen.. Mammas assistent Rosita satt å tröstade oss och vi hade svårt att förstå.... Varför var frågan... Hela tiden... Sen bestämde vi oss för att gå till syrran. Vi gick dit och ringde på dörren.. Dörren öppnades, det va min syster.. Hon mådde skit å var så trött å ledsen... Det fanns saker överallt och barnvagn i hallen... Men ingen Robin som sprang mot oss o kramade oss.. Det va så tomt och tyst... Mörkt var det också.. Vi satte oss i köket å pratade. Då fick vi veta att syrran hade dessutom förlovat sig me Lassi 2 veckor tidigare... Vi satt i köket och pratade om Robin och stöttade varandra. Sen pratade vi om vi ville åka till sjukhuset å säga hejdå.. Så det gjorde vi.. Jag å mina syskon, Lassi, Rosita å mamma åkte till sjukhuset.. Vi var framme utanför patalogavdelningen. Vi väntade utanför då de va någon sköterska som skulle ta ner Robin å fixa till rummet. Sen fick vi komma in å väntade i väntrummet. Lassi fick gå in först i rummet.. Sen var det vårt tur.. Vi gick in.. Det va mörkt i rummet. Det fanns en bibel, ljus och röd ros vid sängen, Robin låg där och det såg ut som att han sov.. Jag vågade inte gå fram först.. Ville inte tro att det va Robin.. Sen tog jag mig till mod och gick fram.. Jag höll i hans kalla hand. Jag väntade på att han skulle röra på sig och ge något tecken att han levde... Jag väntade å väntade.. Men inget hände.. Jag tittade på honom och tänkte fina minnen och min bror å Rosita sjöng Imse Vimse Spindel för honom. Han älskade sången innan. Jag stod bara där å grät, grät. Sen kramades jag me syrran. Ville inte tro det. Det var bara en mardröm...

Jag gick ut och träffade Robins farmor. Det var massa tårar som aldrig tog slut.. Vi var så arga... Varför???
Sen efter en bra stund så skulle vi åka hem men då ville vi ge en sista farväl.. Vi gick in och jag gav honom en liten dikt och en rosa bil, sen gav jag å min bror en nalle puh kramdjur till honom.. Vi skulle ju ge de till honom.. Sen gav min bror Robin ett kort på oss syskonen så han skulle minnas oss.. Sen gav jag honom en puss på kinden och höll i hans hand.. Sen gick vi ut och åkte hem.. Det var så sorgligt... Han låg där och det såg ut som han sov... Han hade två varma filtar på sig och var finklädd. Fyfan det är så jävla sjukt att det hände ett litet barn!!! Sen fick vi veta att han dog av plötslig spädbarns död.. Men det va sällsynt för han va 1,5 år gammal och läkaren sa att i sällsynta fall kan de hända barn upp till 2 år.. Han glömde andas... Han dog i sömnen... Det var Sari som upptäckte honom och dom gjorde så allt dom kunde och även ambulanspersonalen men det var försent... Ett älskade barns liv dragits bort... Han kom som en ängel och gick som en ängel... Han var bara till låns i 18 månader.. Vi alla tyckte och tycker att det är så orättvist! Han var frisk och glad barn. Dagen innan var han glad, busig och frisk. Han slog hans mormor å gammelmormors fötter med en slev och skrattade.. Han va så glad.. Vem kunde ha anat att allas värsta mardröm skulle ske dagen efter?

Sen var det begravningen... Det var väldigt fin begravning men så hemskt... Det skulle inte ha varit så här! Vi skulle ha suttit hemma och skrattat och busat med Robin.. Men istället är vi på en kapell och där vi har hans begravning...

Efter hans död har många splittras, många sörjer, bråk, missbruk... Allt pga ett litet barn gick som en ängel...

Allt va hemskt.. Man kunde inte skratta, inte le.. Bara massa tårar och skrik och frågor men inga svar...

Nu är de 10 år senare och snart 11 år.. Han skulle ha varit 12 år gammal idag och han är mosters älskling. Även om du är en ängel så finns du alltid i mitt hjärta och jag kallar dig för mosters älskling.

Jag bearbetade min sorg med att skriva dikter, massa av dikter. Fixade massa kort, gick till hans grav, skrev dikter, tände ljus.. Det är 10 år sen de hände men det känns frtfarande i hjärtat.. Jag minns det som de va igår..


Jag saknar dig, älskade Robin!

Vila i frid

Kommentera (5) st