Ett ögonblick och de allra bästa ögonblicket är självklart när jag fick mitt barn i min famn.

Efter 11 timmars kämpande, väntan så kom vårt lilla barn till världen.
Det va ett värdefullt men samtidigt hemskt ögonblick.
Precis när mitt barn kommit ut och dom la honom på min mage. Jag kunde bara se hans blåa och blodig rygg. Jag visste inte könet. Visste inte hur han mådde. Ingenting.
Dom bara tog honom på min mage, där hann han ligga i några sekunder, sen skyndade dom ut med honom till annat rum. Jag var ensam med en barnmorska som inte kunde teckenspråk. Pappan följde med läkarna och bebisen. Gudmodern var utanför för hon klarade inte av att se förlossningen.
Jag låg där ensam och fattade ingenting, var förtvivlad och samtidigt chockad. Jag hade just fött ett barn och vet INGENTING.

Några minuter kändes som evighet. Efter några minuter kom gudmodern in i rummet och grät. Jag blev väldigt rädd, om det hade hänt något med mitt älskade barn.
Men det var gläjdetårar. Hon kom in och berättade att det blev en pojke, en jätte söt pojke.
Jag frågade flera ggr om han levde och om han mådde bra. Hon upprepade hela tiden att han mådde bra och är jättesöt. Sen kom pappan och berättade om läget, så kom dom in med pojken, som fick namnet Anton.

Det va min allra bästa ögonblicket men samtidigt hemsk känsla, jag var så rädd att förlora mitt barn.

Men det var bråttom, för vi(lr tja Anton) fick skulderdystoci så det blev akut. Dom trodde Anton bröt nyckelbenet, dom hörde en knäpp när dom skulle "rotera" Anton´s kropp för att ta ut honom.
Big baby, i know. =P Nästan 5 kg och 55 cm. <3 Min lille poke blir 6 om några dagar. Älskar dig! <3

Det va ett ögonblick för min del. :)

Puss, hej

Kommentera (0) st