Jag kommer på flera olika tillfällen, men det är en som jag vill gärna skriva om.
Jag älskar att tala om honom, älskar att berätta om hur han var, älskar att skratta åt de fina minnen jag har...

Ett sista ögonblick är när jag var på patalogavdelningen på sjukhuset, där fick jag ta farväl av min älskade fina systerson.

Han hann bara bli 18 månader gammal. Han skulle ju bli 2 år denna året han dog...

Men de sista ögonblicket var väldigt fint... Så sorgligt också.
Jag stod där vid dörren och grät. Jag vågade inte gå fram till sängen, där han låg och "sov". Jag stod med en liten rosa lampa som är av leksaksbil. Man kan knappa  på den så lyser den. Han älskade den och lekte jämt med den när han levde. Jag hade också en dikt med mig. Jag stod där och grät och höll dom sakerna i händerna... Jag vågade ta några steg fram och närmade mig sängen...

Stod där och tittade på honom... Det såg ut som han bara sov... Han sov så fridfullt och såg ut att sova så gott. Men det var bara ett skal där... Ingen själ... Denna själen som älskade att dansa, busa och skratta och slå på folks fötter fanns inte där... Han hade gått vidare...

Det va de värsta som hänt mig. Jag var där för att säga hejdå till ett dött barn... BARN!!! Det va så sjukt. Men jag ångrar inte att jag var där och tog farväl. Jag är glad att ja gjorde det.

Han var ett vackert och underbar barn. Han ligger i mitt hjärta och jag tänker på honom ofta.

Älskade barn. <3

Det va ett sista ögonblick....

Kommentera (1) st