Tiden har gått så otroligt fort!
Jag minns för 14 år sedan, min syster födde en liten pojke som skulle heta Robin.
Han var en blond, blåögd unge. Mullig liten go unge. Busig och skriker gärna. Skrattar alltid, älskar att slå på folks fötter. Riva tidningar och skratta.

Men....

Idag är det exakt 12 år sedan han blev en ängel.
Han fick vingar och flög vidare.
Han var bara lånad.
Det är min största sorg.
Imorgon är de exakt 12 år sedan jag såg honom för sista gången. Sista gången jag pussade honom och höll i hans hand.

Det är fruktansvärt...
Största sorgen jag har/haft.

När Anton var mindre så ibland tänkte jag plötsligt att han är Robin. Ibland ropade jag Robin istället för Anton.
Iblans kändes de som jag såg Robin i Anton. Dom båda va blonda å blåögda. Och busiga.
Det va en sorg inom mig men samtidigt en stor gläjde. Men jag var oxå lite rädd.

Att se Robin hos Anton. Ibland var de som att Anton hade Robin´s ansikte. Det har faktiskt hänt mig.

Men då vet jag att Robin är hos honom. Nu är Anton äldre så det är lite svårare att se Robin i honom. Robin var bara 1,5 år gammal när han dog. Anton är 6 år nu.

Mina fina älsklingar! <3<3<3

Jag saknar och älskar dig så otroligt mycket, älskade Robin.

Kommentera (0) st