Jag må vara stolt över att vara döv.

MEN det är vissa hinder och jobbigt ibland att vara döv.
Men det är inget jag kan göra nått åt(kom inte och tjata om CI nu, för jag kommer aldrig vilja/kunna ha CI).

Att vara döv, det ger flera hinder.
Jag kan inte höra TV, inte höra vad dom pratar om. Jag missar en del program som verkar va roliga. När dom INTE har textat så missar jag de. Jag läser mycket, jag läser aftonbladet och expressen så jag följer vad som händer i världen.

Jag kan inte jobba som polis, brandman och ambulansförare och sitta vid telefon. Inte vara med i de militära.
Jag kan inte höra högtalare i tågen, jag läser mycket och dom är DÅLIGA på att ge information i info skylt på tågen och så.

På släktträffar(som högtiderfirande, middagar och så) är jag alltid ensam döv. Jag hör inget. Jag hör inte vad dom snackar om. Jag frågar alltid någon vad dom pratar om. Men dom kan ju inte tolka precis allting. Jag kan alltid fixa teckenspråkstolk men jag kan inte ha tolk hela tiden och vid varje träffar. Min släkt kan tsp men inte mormor och farbror å kusinerna. Men dom har glömt en del oxå eftersom jag flyttat från Norrköping så vi ses inte lika mycket som innan.

Sen är det när jag träffar folk som inte kan tsp.. Jag VILL kunna kommunicera och prata med dom. Som min bror´s kompisar eller Andreas kompisar, eller så hans familj. Jag vill kunna kommunicera med dom. Men JAG kan inte lära mig. (eller jo, då skulle de ta flera år för jag måste ha en hörapparat som jag betalar själv, sen måste jag träna å träna å träna hela tiden, jag kommer aldrig kunna tala normalt som hörande gör)

Men hörande KAN lära sig teckenspråk. BARA om dom själv VILL och då ska man våga och chansa.

Dom jag träffat och lärt dom tsp, en del av dom skämdes och vågade inte teckna eftersom dom va rädda att göra bort sig. Jag skrattar aldrig åt någon som tecknar fel eller så. Man måste ibland göra misstag för att lyckas.

Man måste våga. Vågar man inte göra nånting så missar man något.

Jag vill GÄRNA lära folk tsp för det är roligt! Jag vill kunna kommunicera och förstå. Men det är så svårt för mig. Då jag hör inte tal och kan inte tala. Förutom säga mamma pappa och några namn. Men tala fullt som Andreas gör, kommer jag inte kunna göra...

Jag bits inte och är en vänlig själ. ;P

Är det någon som vill lära sig teckenspråk så säg till! Jag lär er MER än gärna. =)

Det är jobbigt ibland att vara döv men jag trivs faktiskt med att vara döv. Även om det är jobbigt ibland och finns hinder.

(Återigen, tjata INTE om CI, tack)

Jag har döva släktingar via mamma´s sida och jag är stolt över att vara döv. Och mitt barn är döv i ena öra och hör fint i de andra.

Jag tycker faktiskt att samhället har ganska dålig erfarenheter om döva. Då menar jag dom som vet ingenting om döva. Fast det är bättre information nu än förr.

Det finns folk som är rädda att möta döva personer för dom vet inte hur dom ska prata med oss. Men det finns mobil, papper och penna. Sen kan man lära sig tsp. Sanningen är att vi döva blir jätteglada att folk vågar komma fram och försöka prata med oss. Det är väldigt uppskattat. Det finns handalfabetet, det är de att börja med innan man lär sig tsp. Man börjar ALLTID med handalfabetet sen börjar man lära sig grunden som äta, hund, katt och så...

VÅGA och VÅGA säger jag bara. =)

Skriver in länk så ni kanske är intresserade av att lära er. Vem vet.. =)

Klicka HÄR och scrolla ner så ser ni RESAN BÖRJAR HÄR. Där ska ni klicka å lära er om ni vill. =)

Nu va de sagt. =)

Men kom ihåg, ni som jag känner, oavsett om ni lär er eller inte så tycker jag om er ändå. =)

Puss, hej

Kommentera (3) st