8 Maj är den värsta dagen i mitt  liv. Det är då jag blir påmind om att vi förlorade vackraste ängel. Mitt hjärta brast. Den gick i sprillor. Ännu är den inte hel. För Robin fattas oss allihopa.  

Idag är det 11 år sedan våran älskade Robin gick bort.
Det var och är den värsta dagen i mitt liv.
Jag var inte en människa denna dagen.
Jag satt i sängen i pyjamas och filt hela dagen och grät hela tiden.
Hade en kort på honom i handen hela tiden.

Jag kunde inte sluta gråta. Jag vägrade tro att det var sant. Jag önskade att det var en mardröm.

Tyvärr var det en mardröm i verkligheten.

Jag hatar årsdagar... 1 år har gått, 2 år har gått, 3 år har gått så vips nu har det gått 11 år. Han skulle ha blivit 13 år gammal. Men han blev en ängel för tidigt.

Det är så jävla orättvist! Varför ska barn dö???

Han var helt frisk, glad liten pojke. Inget ont anades. Han var så glad och busig dagen innan. Han busade med hans mormor och mamma dagen innan. Allt var bra. Sen kom hans faster dit för att kolla på nått sport eftersom hon inte hade de kanal så hon var hos dom. Robin var busig och glad.. Ingen kunde ana någonting... Sen dagen efter den 8 maj, tidigt på morgonen hittades han död mellan mamman och fastern.

Jag klarar inte av att skriva mer om Robin nu, det gör för ont. ='(

Älskade mosters prins, jag kommer alltid älska och sakna dig, Robin! <3

Och så fyller min  lebbkompis 27 år idag också. GRATTIS på födelsedagen!!! <3<3<3

Kommentera (0) st