Vill vara behövd
2010-06-07 . 21:22:48 . Allmänt
Jag saknar närhet
Jag saknar att höra att jag ÄR behövd
Jag saknar att vara någon.
Jag vågar aldrig säga att jag behöver tröst
att jag behöver kram
att jag behöver höra någon säga hur mycket jag betyder för dom
Jag vågar aldrig säga det för jag vill inte ställa för stora krav av någon.
Jag vill bara känna mig behövd, älskad. Jag vill ha lite bekräftelse.
Jag har min Andreas, men ändå saknas det något.
Av Andreas hör jag varje dag att han älskar mig. Det gör mig hel. Men jag vill oxå höra det av min mamma.
Min mamma är sjuk så hon säger inget till mig.
Hon säger inte att hon älskar mig
Hon säger inte hur mycket jag betyder för henne.
Jag vet att jag GÖR det för henne men hon visar inte det.
Jag VET hon älskar mig, men jag ser inte det.
Det är sjukdomen som gör henne sån.
Jag ger och ger, men får jag tillbaka något?
Eller ställer jag för stora krav?
Jag vill bara ha någon som kramar mig och säger hur mycket jag betyder för någon.
Känner mig dum redan som skriver det här.
Det känns som jag har för stora krav. Är det så?
Jag har mina älsklingar, släktingar, vänner.
Jag har kärlek.
Men ändå känns det som att de saknas något.
Jag har alltid undrat om min mamma aldrig blivit sjuk. Skulle jag sitta och skriva det här nu?
Det här handlar om mamma. Jag har alltid hållit de inne i mig men skriver ibland om det.
När man träffar mig så är jag vanlig, glad tjej och håller allt inom i mig.
Jag har svårt att be om tröst, liksom vem vill be om det?
Jag har svårt att be om kramar, vem vill be? Kramar är något man GER frivilligt.
Är de för stora krav jag ställer?
Är de ens krav?
Önskan?
Ne nu skiter jag i det här, orkar inte vara ledsen mer. Ska kolla på skräckis för slippa gråta.
Kommentera (2) st
Åh Moa, kram på dig.
Vad fint av dig att skriva ner detta.
Jag hör hur ont det gör idig.
För hennes sjukdom är inget någon kan råför, det är INGENS fel att det blivit som det blivit. trotts detta så går det inte att undan gå den där mammasaknaden. Det är något alla behöver, stor som liten. Kärlek och kärlek är olika saker. Man kan få hur mycket kärlek som helst av vänner och pojk/flickvänner, det är guld värt ich räcken en lång bit på vägen. Men "föräldrar kärleken" är någon helt annat, en läkande kärlek som man är ibehova av från födseln till döden. Sen är livet grymt och orättvist.
Jag förstår hur svårt det måste kännas där inne, trotts att man klarar dagarna bra så finns det där.
Det är viktigt för alla att ha en vuxen figur i sitt liv. När det inte längre är en möjlihet i sitt liv pga av olia saker gäller det ännu mer att man håller sig fast i alla andra som älskar än.
Och det är INTE fel att be om en kram, det är helande. :) Jag ger kramar hejssvejs för det är viktigt.
Hoppas du får en fin dag!
Visst kommer det sådana stunder där man känner sig så jävla övergiven och så ENSAM...
Tänker på dig!